Virgil Ulam jobbar som forskare på ett bio-teknikföretag. Hans jobb är att utveckla biologiska chip till datorer. Detta tycker han dock är tråkigt, så han har ett eget hemligt sidoprojekt. I smyg har han utvecklat blodkroppar med artificiell intelligens. Detta upptäcks emellertid och Virgil får sparken på stående fot. Det enda sättet han kan komma på för att försöka rädda sin forskning från att förstöras, är att injicera sina försöksceller i sig själv.
Nu börjar det hända saker med Virgil minsann. Hans syn förbättras, hans fysik blir enastående och han mår som en kung. Blodkropparna han injicerade har börjat ”reparera” vad de tycker är fel med honom. Detta håller dock inte i sig länge, utan nu börjar han även förändras rent utseendemässigt. Vid det här laget har hans smarta blodkroppar redan tagit sig in i hans hjärna och börjat lista ut hur den fungerar. Nästa steg är såklart att de börjar kommunicera med honom. Med svårighet i början, men de lär sig blixtrande snabbt.
Nu följder ju så klart att blodcellerna blir medvetna om att det finns en värld utanför Virgils kropp och vill ut för att utforska den. Mycket riktigt, blodcellerna sprider sig nu som en farsot och gör om alla som de kommer i kontakt med. Människor förvandlas till någon sorts ”köttväxter” som sprider ut sig överallt. Varelser som aldrig har funnits utvecklas och fortsätter att spridas. Hela städer täcks av ”kött-täcken” som lever och växer. Epidemin sprider sig över hela USA, och hotar nu resten av världen.
Berättelsen tar några oväntade vändningar under sin gång, och scenariot som målas upp är storslaget. Den här boken skulle nog kunna bli en riktigt bra film, nu när det går att göra så realistiska datoreffekter. Man kan kanske tycka att upplösningen på slutet är lite väl ”enkel”. Kanske lite långsökt och lite väl ”hi-tech”, men vad tusan, det är ju Science Fiction!
Detta är tydligen Greg Bears genombrotts roman, och det förstår jag verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar