Möte med Rama

Skriven av Arthur C. Clarke år 1973. Engelsk orginaltitiel: "Rendezvous with Rama"

Den automatiserade övervakningsstationen på Mars kallad ”Rymdvakten”, upptäcker år 2130 ett jättelikt föremål som med hög hastighet kommer in i solsystemet. Föremålet får namnet 31/439 och banan det färdades efter antydde att det inte var en vanlig asteroid, utan snarare kom från den interstellära rymden mellan stjärnsystemen. Radarekon avslöjar att föremålet är minst 40 kilometer i diameter och när teleskopen äntligen kan se föremålet tydligare visar det sig att det är format som en gigantisk cylinder. Föremålet döps efter den hinduistiska guden Rama och bevakas nu kontinuerligt på dess färd genom solsystemet.

En rymdsond skickas för att möta Rama och försöka ta bättre bilder på den annalkande ”inkräktaren”. Bilderna visar med chockande tydlighet att Rama inte är en naturlig himlakropp utan uppenbart konstgjord. Nu beslutas att Rama måste undersökas noggrannare och att människor för första gången ska få närkontakt med en ”besökare” från stjärnorna.

Det visar sig att det enda skeppet som har möjlighet att komma i närheten är solforskningsskeppet Endeavour. Ramas bana och fart gör det omöjligt för någon annan att hinna innan den okända besökaren passerat genom solsystemet och lämnar Jordens närhet lika fort som den dykt upp. Uppdraget går till Kommendörkapten Norton, befälhavare ombord på Endeavour.

Vad Norton och hans besättning finner när de slutligen landar på Rama, är en ett ofantligt cylinderformat rymdskepp av utomjordiskt ursprung. De lyckas ta sig in i Rama och upptäcker att hela cylindern är ihålig, till synes öde och fylld med enastående strukturer och formationer.

Allting i Rama verkar vara upprepat i grupper om tre. Tre enorma luftslussar. Tre gigantiska trappor leder ned från ingången och tre konstgjorda ”solar” löper längs Ramas insida.
Norton och hans team jobbar nu under ett pressat schema för att hinna utforska så mycket som möjligt innan de måste lämna Rama.

”Möte med Rama” är en av de böcker som gjort djupast intryck på mig när jag läste den. Jag kan få den där ”Sense of Wonder” känslan till och med när jag idag lyssnar på samma musik jag gjorde när jag läste den. Lite av tjusningen med historien är att den lämnar fler frågor än vad den lämnar svar. Läsarens fantasi får verkligen något att jobba med.

Clarke följde upp ”Möte med Rama” i slutet på 80-talet med tre böcker till. Allt i grupper om tre blev alltså fyra böcker. Han skrev dessa tillsammans med Getry Lee, eller rättare sagt Lee skrev och Clarke gav goda råd och stod för de grundläggande idéerna. Riktigt samma känsla infinner sig dock inte i de senare böckerna, men man får förklaringar som lämnats obesvarade i ”Möte med Rama” och en hel del nya vyer över hur saker och ting fungerar ute i Vintergatan.