The Temporal Void

Hh.. Den här boken söp jag bort på Finlandsfärjan.. halvläst!!! Hehe, rätt typiskt.. Jag får ta och köpa en ny!!

GOD JUL!!!

Matter

Skriven av Ian M. Banks år 2008

Matter är en bok i den så kallade ”Culture”-serien. The Culture är en avancerad framtida civilisation där mänskligheten (och diverse utomjordliga raser) lever tillsammans med (och i) intelligenta rymdskepp. Det är en väldigt komplex och intressant civilisation som Banks har hittat på och böckerna som utspelas i densamma brukar oftast vara mycket läsvärda. Vill man fördjupa sig i The Culture föreslår jag att man kollar in denna wikipeda-artikel.

Som oftast i Banks böcker har historien i Matter fler parallella spår. Den ena utspelar sig på ”skalvärlden” (shellworld) Sursamen och handlar om ett förteknologiskt feodalt samhälle kallat Sarl. Tronarvingen i Sarls kungahus, Prins Ferbin blir vittne till lönnmordet av sin far (kung Hausk) utfört av kungens egen rådgivare tyl Loesp. Denne försöker dölja mordet genom att meddela att kungen och hans son blivit dödade och försvunna på slagfältet i det rådande kriget med ett angränsande kungadöme. Prins Ferbin fruktar nu för sitt liv och flyr tillsammans med sin tjänare Choubris Holse. Deras flykt tar dem uppåt genom skalvärldens olika nivåer mot dess yta i deras sökande efter hjälp att hämnas sin far och ställa Loesp inför rättvisan.

Samtidigt får vi följa Prins Ferbins syster, Djan Seriy Anaplian som lämnat Sursamen flera år tidigare för att bli en agent av ” Special Circumstances” (en secret service liknande organisation i The Culture). Hon får höra om sin faders död och bestämmer sig för att återvända till Sursamen.

I bokens tredje parallellhistoria följer vi Ferbins lillebror Oramen som i väntan på att uppnå tillräcklig ålder att ta över tronen efter sin döda fader, får finna sig i att underställa sig tyl Loesp som tagit över kungadömet under tiden. Han blir satt att leda utgrävningarna i den ”namnlösa staden” under vars uråldriga byggnader man funnit mystiska föremål av okänt ursprung och ålder.

Under berättelsens gång får vi möta många spännande varelser och artificiella intelligenser (”Minds”) och Banks skruvar successivt upp tempot i boken i takt med att han knyter ihop dess parallella trådar. Mot slutet av boken går det i rasande takt fram emot historiens rafflade och skönt oväntade upplösning.

Denna bok rekommenderas varmt, men även de andra böckerna i The Culture-serien:

Consider Phlebas (1987)
The Player of Games (1988)
Use of Weapons (1990)
The State of the Art (1991)
Excession (1996)
Inversions (1998)

Look to Windward (2000)

Heads

Skriven av Greg Bear 1990

Heads är en kortroman som egentligen består av flera parallella historier som till synes kan verka lite svåra att fläta samman i en och samma bok. Huvudspåret i romanen handlar om William vars forskning att nå den absoluta nollpunkten utförs i en grotta på månen. Bortsett från en massa annan super-hi-tech utrustning har han även en ”QL-Thinker” (QL = Quantum Logic) till sin hjälp. Denna typ av kvantdator är per definition väldigt svår att jobba med då den försöker lösa alla problem samtidigt, även sådana man inte en bett den att jobba med. Ibland kommer den till och med på lösningar till problem man inte viste existerade. För att man över huvud taget skall kunna kommunicera med den behövs ett separat interfacesystem som översätter människa/QL interaktionen.
Williams forskning går framåt och en dag rapporterar QLTn konstiga anomalier i de prover han försöker kyla ned.

Under tiden har Williams fru, Rhosalind, köpt 500 kryogeniskt bevarade människohuvuden från jorden och tänker utföra experiment på dem i Williams grotta. Hon tänker försöka skanna deras hjärnor för att komma åt deras minnen och upplevelser.

Rhosalinds bror, Mikey, finner sig samtidigt mot sin vilja mitt uppe i en politisk maktkamp med många dolda motiv från de inblandande parterna.

Greg Bear försöker successivt att knyta ihop påsen och föra ihop de olika trådarna i denna historia. Han lyckas inte helt i min mening, men var för sig är de tillräckligt intressanta ändå.

Vad händer om man lyckas nå den absoluta nollpunkten?

Vad får vi veta om vi lyckas läsa minnena hos frysta huvuden?

Ska ”Logolisterna” lyckas stoppa Rhosalinds experiment och i så fall varför?

Bear har många bra idéer och koncept i denna bok. Williams experiment, QL-Thinkern och den halvreligösa ”sekten” Logolisterna är några exempel. De sistnämnda har faktisk skrämmande likheter med dagens Scientologer, och jag är övertygat om att Bear hade dem i åtanke när han skrev boken.

Greg Bear spinner vidare på många av idéerna i den senare boken ”Moving Mars” som även den är mycket läsvärd.

Böcker, böcker, böcker...

Just nu är jag inne i en tung läsperiod. Betar av titlar i rask takt, men köper nya ännu snabbare.. :) Nedan är en lista på vad som är online och vad som ligger på lut:

Just nu:
Peter F Hamilton "The Dreaming Void"
William Gibson "Spook Country"
Jack mcDevitt "Odyssey"
Simon Clark "Death's Dominion"
Scott Sigler "Infected"

I kö:
Peter F Hamilton "The Temporal Void"
Greg Egan "Incandescence"
Charles Stross "Halting State"
Jeff Long "The Descent"
Jeff Long "Deeper"
Scott Smith "The Ruins"
Graham Masterton "Omnibus"
Graham Masterton "Spirit"
Graham Masterton "Edgewise"

På inköpslistan:
Stephen Baxter "Phase Space"
Greg Bear "City at the End of Time"

... det är kul att åka pendeltåg!

Uppdatering på gång...

Jag vet att jag har varit dålig på att uppdatera den här bloggen.. *skäms* Hela sommaren bara försvann... Men nu ska jag bättra mig..

Nästa recension blir Ian M. Banks bok "Matter" och kommer inom kort *lovar*

Under tiden kan ni ju roa er med min andra blogg http://zkh-lyrics.blogspot.com/

Hälsar Krister

A Fire Upon the Deep

Skriven av Vernor Vinge år 1992.

En koloni människor bosatta högt i galaxens ”Beyond-zon” (*) har fått nys på ett 5 miljarder år gammalt dataarkiv beläget långt ned i ”Trancend-zonen” (**). Arkivet har inte varit uppkopplat på det ”Kända Nätet” på lika länge, så ingen vet vad för värdefull kunskap som kan dölja sig där. En expedition skickas dit och de bygger upp en forskningsstation kallad ”High Lab”.

Trots alla säkerhetsåtgärder de byggt kring arkrivet så lyckas de väcka till liv en virusartad maskinintelligens, minst lika gammal som arkivet själv. Sakta med säkert tar nu denna intelligens (senare kallad ”The Blight”) över ”High Lab” och hela expeditionen. Dock lyckas två av expeditionens medlemmar ”ladda upp” sig själva till stationens datornät och där undkomma. De har hittat information i arkivet som kan användas som ett motmedel för The Blight, och de hjälper ett antal ur expeditionen att fly i ett skepp tillsammans med denna information. De flyr nu mot galaxens ”Slow-zon” (***) där maskinintelligenser har svårt att fungera, allt medan The Blight sprider ut sig i de högre zonerna och tar över och ödelägger hela civilisationer.

De lyckas landa skeppet på en planet befolkad av de hundlika ”Tines”. Var och en för sig är en ”Tine” inte speciellt intelligenta, men tillsammans i en flock på ca fyra – sex stycken, har de samma intelligens som en människa om inte mer.

Människorna hamnar nu mitt i en långlivad konflikt mellan två Tinegrupperingar, som nu börjat kriga om ”rätten” att stjäla expeditionens skepp och dess teknologi. Alla vuxna människor i besättningen dödas i anfallen, men två barn överlever och blir tillfångatagna. Syskonparet Johanna och Jefri blir dock åtskilda och hålls nu fångna en på varje sida i konflikten.

Skeppet har hela tiden sänt ut en nödsignal, och denna uppfångas nu av Ravna Bergsndot på ”Vrinimi Organization”. Men hjälp av intelligensen ”The Old One” och tillsammans med den mystiske Pham Nuwen och två aliens i form utav intelligenta växter ”Blueshell” och ”Greenstalk”, ger sig hon iväg för att rädda barnen och komma åt motmedlet innan The Blight förgör dem och hela galaxen.

I den här boken visar verkligen Vernor Vinge upp hela sin palett av storslagna idéer, god berättarteknik och spännande personporträtt. Idén med galaxens olika ”Zones of Thought” (se nedan) och de flockbaserade varelserna Tines sätter verkligen extra krydda till denna historia.
Vinge skrev senare en ”prequel” (”A Deepness in the Sky”) som utspelar sig tjugotusen år innan denna historia, men som introducerar karaktären Pham Nuwen på ett bra sätt.

Galaxens ”Zones of Thought”

Vinges koncept att galaxen är uppdelad i olika zoner som begränsar både rymdfart och teknik att fungera.

The Unthinking Depth:

Den “djupaste” zonen som innefattar galaxens kärna. Knappt de enklaste biologiska eller maskinella intelligenser fungerar här. Rymdfart är i stort sett helt omöjlig vilket gör att utforskning av denna zon är väldigt svår.

The Slow Zone (***):

Rymdfart eller kommunikation snabbare än ljuset är inte möjlig här. Intelligens överstigande människans, och molekylär nanoteknologi är två andra omöjligheter. Jorden är en av planeterna som ligger i The Slow Zone.

The Beyond (*):

Här utspelar sig en stor del av ”A Fire Upon the Deep”. Snabbare än ljuset rymdfart och kommunikation är möjlig, även om den senare är extremt dyr. Antigravitation och människa-maskininterface fungerar. Kapaciteten hos biologisk eller maskinell intelligens ökar hela tiden ju närmare ”The Trancend” man kommer.

The Trancend (**):

Här huserar de superintelligenser som i boken kallas ”Powers”. Inga gränser för biologisk eller maskinell intelligens finns, inte heller kombinationer av de bägge. Nanoteknologi fungerar obehindrat och både snabbare än ljuset transporter samt kommunikation är betydligt snabbare än i The Beyond.

Tomorrow and Tomorrow

Skriven av Charles Sheffield år 1997.

Drake Merlins fru och stora kärlek, Anastasia blir plötsligt sjuk och diagnostiserad med en dödlig hjärnsjukdom utan kända botemedel. Drake skyr inga medel för att försöka hitta ett sätt att rädda livet på ”Ana”, men när tillsynes inga andra alternativ finns kvar, tar de beslutet att frysa ner Anas kropp hos företaget ”Second Chance” efter hennes död. Förhoppningen är nu att ett botemedel för hennes sjukdom skall vara upptäckt någon gång i framtiden, och att Ana tinas upp och kan bli återställd. Drake står nu inför två stora problem. Dels kostar det pengar att hålla Ana nedfryst hos ”Second Chance”, men viktigast av allt; Hur ska han se till att Ana verkligen blir upptinad i en okänd framtid?

Drake som är professionell kompositör och musiker, tillbringar nu de kommande tio åren med att frenetiskt komponera musik för att få in royaltypengar så att nedfrysningen skall vara säkrad. Men hans plan går längre än så. Mycket längre! Han planerar att frysa in sig själv, och ta plats bredvid Ana hos ”Second Chance”. För att öka sina chanser att bli upptinad i framtiden, börjar Drake nu skriva ned samtida musikhistoria, som ett dokument för framtiden. Men han utelämnar med flit lite information här och där för att väcka nyfikenheten hos en ev. framtida läsare, och därigenom kanske bli upptinad och väckt. Drake ansluter sig nu själv till sin nedfrysta Ana och tillsammans ger de sig ut på en osäker resa in i framtiden.
När han slutligen blir upptinad och väckt är det just av en historiker som blivit nyfiken på Drake Merlin och hans tidsepok. Året är 2512 och civilisationen som Drake mindes den är drastiskt förändrad, dock finns det ännu ingen behandling för Anas sjukdom. Drake tillbringar ett par år i vaket tillstånd för att ”betala” för sin återuppväckelse, men ber sedan att bli nedfrusen igen och inte väckt förens några nyheter finns angående Anas sjukdom.

Nu börjar Drakes resa på allvar. Han blir återuppväckt gång på gång, med längre och längre mellanrum mellan gångerna. För var gång har mänskligheten förändrats till nästan oigenkännlighet, men svaret på Drakes fråga är alltid detsamma; ”Inget sätt att bota Ana har upptäckts”.

Så här episk Sci-Fi är bara möjlig om historien kan sträcka sig över gigantiska tidperioder, och det gör den verkligen här. Tanken svindlar när man begrundar hur långt Drake måste färdas i tid och rum i sökandet efter att åter igen få träffa sin Ana. Berättelsen tar oss från ”nutid” till universums ände i ett aldrig sinande tempo. Sheffields idéer om mänsklighetens framtid är verkligen storslagna och detta är i mitt tycke hans bästa bok. Charles Sheffield avled år 2002 i en hjärntumör och var enligt mig en av de bästa ”moderna” Sci-Fi författarna.

The Gap Cycle

Skrivna av Stephen R. Donaldson
1: The Real Story (1991)
2: Forbidden Knowledge (1991)
3: A Dark and Hungry God Arises (1993)
4: Chaos and Order (1994)
5: This Day All Gods Die (1996)

Morn Hyland är officer hos UMCP (United Mining Companies Police) och under hennes första uppdrag märker hon att hon lider av ”Gap sickness”. En sjukdom som bara drabbar vissa och uppträder när ett rymdskepp tar språnget in i hyperrymden (”The Gap”) för att på så sätt förflytta sig fortare än ljuset. Sjukdomen manifesterar sig på olika sätt hos olika individer, men i Morns fall blir hon halvt ”galen” och självdestruktiv.
Historien tar sin början då Morn efter en jakt på rymdpiraten Angus Thermypyle drabbas av sjukdomen och spränger UMCP kryssaren ”Starmaster” med sig själv och halva sin familj ombord. Angus bordar vraket av kryssaren och hittar Morn som har överlevt explosionen och han kidnappar henne. För att kunna kontrollera Morn och hennes sjukdom opererar Angus in ett ”Zon-inplantat” i Morns huvud. Detta gör att han med hjälp av en fjärrkontroll kan styra Morn totalt. Zon-inplantaten är naturligtvis totalförbjudna och användandet av dem belagda med dödsstraff. Angus aktiverar hennes inplantat som försätter henne i ett helt hjälplöst tillstånd, varvid han upprepade gånger våldtar och våldför sig på Morn.

Thermopyle tar med sig Morn till rymdstationen ”Com-Mine” där hon lyckas få kontakt med en annan rymdpirat vid namn Nick Succorso, vilken hon hoppas skall kunna rädda henne från Angus.Nick lyckas ”sätta dit” Angus för att ha stulit förnödenheter på stationen, men innan han blir fängslad lyckas Angus ge Morn fjärrkontrollen till hennes Zon-inplantat. Detta gör han delvis för att han börjat utveckla någon sorts känslor för henne, men även för att ”köpa” hennes tystnad. Zon-inplantatet måste ju förbli en hemlighet, annars riskerar Angus att bli avrättad. Nick tar nu ombord Morn på sitt skepp ”Captain’s Fancy” och lämnar Angus åt sitt öde.

Nu har vi fått träffa de tre huvudkaraktärerna i bokserien, men fler kommer att introduceras under berättelsens gång. Alla karaktärer i denna historia är så skarpt huggna att det nästan gör ont att läsa om dem. Här har vi verkliga arketyper som ”Offret” (Morn), ”Skurken” (Angus) och ”Hjälten” (Nick). De kommer dock att byta dessa roller med varandra under historiens gång. Berättelsen slingrar och ”twistar” sig som en orm med magknip, och det gäller att ha tungan rätt i munnen för att hänga med i svängarna. Detta är verkligen ”Space Opera” i ordets rätta bemärkelse!

Det är en berättelse om svek, lojalitet, grymhet, kärlek, maktbegär, hjältemod, feghet, girighet och ömhet. Vi får träffa grymma polischefer, korrumperade politiker, självmordsbombare, cyborger och så klart elaka aliens! Den tar oss kors och tvärs genom galaxen på en aldrig saktande resa, och man har ingen aning om vad som ska hända härnäst.

Detta är en bokserie som man antigen älskar eller hatar. Jag ÄLSKAR den!!!!

Möte med Rama

Skriven av Arthur C. Clarke år 1973. Engelsk orginaltitiel: "Rendezvous with Rama"

Den automatiserade övervakningsstationen på Mars kallad ”Rymdvakten”, upptäcker år 2130 ett jättelikt föremål som med hög hastighet kommer in i solsystemet. Föremålet får namnet 31/439 och banan det färdades efter antydde att det inte var en vanlig asteroid, utan snarare kom från den interstellära rymden mellan stjärnsystemen. Radarekon avslöjar att föremålet är minst 40 kilometer i diameter och när teleskopen äntligen kan se föremålet tydligare visar det sig att det är format som en gigantisk cylinder. Föremålet döps efter den hinduistiska guden Rama och bevakas nu kontinuerligt på dess färd genom solsystemet.

En rymdsond skickas för att möta Rama och försöka ta bättre bilder på den annalkande ”inkräktaren”. Bilderna visar med chockande tydlighet att Rama inte är en naturlig himlakropp utan uppenbart konstgjord. Nu beslutas att Rama måste undersökas noggrannare och att människor för första gången ska få närkontakt med en ”besökare” från stjärnorna.

Det visar sig att det enda skeppet som har möjlighet att komma i närheten är solforskningsskeppet Endeavour. Ramas bana och fart gör det omöjligt för någon annan att hinna innan den okända besökaren passerat genom solsystemet och lämnar Jordens närhet lika fort som den dykt upp. Uppdraget går till Kommendörkapten Norton, befälhavare ombord på Endeavour.

Vad Norton och hans besättning finner när de slutligen landar på Rama, är en ett ofantligt cylinderformat rymdskepp av utomjordiskt ursprung. De lyckas ta sig in i Rama och upptäcker att hela cylindern är ihålig, till synes öde och fylld med enastående strukturer och formationer.

Allting i Rama verkar vara upprepat i grupper om tre. Tre enorma luftslussar. Tre gigantiska trappor leder ned från ingången och tre konstgjorda ”solar” löper längs Ramas insida.
Norton och hans team jobbar nu under ett pressat schema för att hinna utforska så mycket som möjligt innan de måste lämna Rama.

”Möte med Rama” är en av de böcker som gjort djupast intryck på mig när jag läste den. Jag kan få den där ”Sense of Wonder” känslan till och med när jag idag lyssnar på samma musik jag gjorde när jag läste den. Lite av tjusningen med historien är att den lämnar fler frågor än vad den lämnar svar. Läsarens fantasi får verkligen något att jobba med.

Clarke följde upp ”Möte med Rama” i slutet på 80-talet med tre böcker till. Allt i grupper om tre blev alltså fyra böcker. Han skrev dessa tillsammans med Getry Lee, eller rättare sagt Lee skrev och Clarke gav goda råd och stod för de grundläggande idéerna. Riktigt samma känsla infinner sig dock inte i de senare böckerna, men man får förklaringar som lämnats obesvarade i ”Möte med Rama” och en hel del nya vyer över hur saker och ting fungerar ute i Vintergatan.

Blood Music

Skriven av Greg Bear år 1985.

Virgil Ulam jobbar som forskare på ett bio-teknikföretag. Hans jobb är att utveckla biologiska chip till datorer. Detta tycker han dock är tråkigt, så han har ett eget hemligt sidoprojekt. I smyg har han utvecklat blodkroppar med artificiell intelligens. Detta upptäcks emellertid och Virgil får sparken på stående fot. Det enda sättet han kan komma på för att försöka rädda sin forskning från att förstöras, är att injicera sina försöksceller i sig själv.

Nu börjar det hända saker med Virgil minsann. Hans syn förbättras, hans fysik blir enastående och han mår som en kung. Blodkropparna han injicerade har börjat ”reparera” vad de tycker är fel med honom. Detta håller dock inte i sig länge, utan nu börjar han även förändras rent utseendemässigt. Vid det här laget har hans smarta blodkroppar redan tagit sig in i hans hjärna och börjat lista ut hur den fungerar. Nästa steg är såklart att de börjar kommunicera med honom. Med svårighet i början, men de lär sig blixtrande snabbt.

Nu följder ju så klart att blodcellerna blir medvetna om att det finns en värld utanför Virgils kropp och vill ut för att utforska den. Mycket riktigt, blodcellerna sprider sig nu som en farsot och gör om alla som de kommer i kontakt med. Människor förvandlas till någon sorts ”köttväxter” som sprider ut sig överallt. Varelser som aldrig har funnits utvecklas och fortsätter att spridas. Hela städer täcks av ”kött-täcken” som lever och växer. Epidemin sprider sig över hela USA, och hotar nu resten av världen.

Berättelsen tar några oväntade vändningar under sin gång, och scenariot som målas upp är storslaget. Den här boken skulle nog kunna bli en riktigt bra film, nu när det går att göra så realistiska datoreffekter. Man kan kanske tycka att upplösningen på slutet är lite väl ”enkel”. Kanske lite långsökt och lite väl ”hi-tech”, men vad tusan, det är ju Science Fiction!

Detta är tydligen Greg Bears genombrotts roman, och det förstår jag verkligen.

Tidens Död

Skriven av Isaac Asimov år 1973. Engelsk orginaltitel: "The End of Eternety"

Andrew Harlan arbetar som tekniker i Evigheten. Hans jobb är att se till att Verkligheten håller sig på spåret genom att utföra så kallade MNF (Minsta Nödvändiga Förändrig). Dessa verklighetsförändringar syftar till att skydda mänskligheten från bland annat krig och andra olyckor, men har så klart en hel del oanade konsekvenser. För Harlan blir detta uppenbart när kvinnan han förälskat sig i riskerar att påverkas av en planerad MNF. Hans känslor för henne får honom att handla på ett sätt som i slutändan riskerar hela Evighetens existens.

Boken beskriver tidsresor på ett lite ovanligt och väldigt intressant sätt. Det finns inga tidsmaskiner som sådana, utan hela Evigheten sträcker ut sig och existerar ”parallellt” med Tiden. Tidsresan sker i Evigheten och man ”kliver” sedan av vid önskad tidpunkt, och passerar genom ett ”tidsfält” in i den verkliga Tiden. Evigheten sträcker sig över ”alltid” och drivs av solen som i en avlägsen framtid blivit en supernova. De som jobbar utanför Tiden kallas för ”Odödliga”, men är det egentligen inte. Det bara verkar så för de som lever i den verkliga Tiden.

En spännande idé i boken är de så kallade ”slutna århundradena”. Dessa är tidsperioder som är ”stängda” och det går inte att träda in i Tiden av någon anledning. Men här får vi vänta tills bokens sista sidor med en förklaring och en bra ”twist” på historien.

Detta är ingen ”Hard Sci-Fi” i den bemärkelsen, men inte heller någon renodlad kärlekshistoria. Den är mer en betraktelse och en reflektion problematiken med en allt för koncentrerad och självfokuserad maktutövning. I detta fall utövad av ”verklighetspoliserna” i Evigheten. Denna djupare mening i historien gick mig kanske förbi när jag första gången läste boken på 80-talet. Då blev jag nog mer fascinerad av tidsreseidéerna än av de moraliska/politiska aspekterna i historien.

Asimov knyter skickligt och nästan obemärkt ihop Tidens Död med historien om Vintergatsimperiet från Stiftelseböckerna. De ”odödliga” nämns även i en av de senare böckerna som knyter ihop Stiftelsen med Robotböckerna.